Isen krossas under mina nakna fötter,

likt ett hjärta som brister denna kalla natt.

Mina andetag formar små rökluckor i den tomma luften,

halsduken snörjer sig runt min hals.

Det är en vanlig vinternatt i november,

bilarna rör sig förbi vår gata likt sommaren som passerade förbi.

I ett annat land, i en annan stad,

någonstans nära här.

Ligger en flicka i sin tomma säng och gråter över en gammal kärlek.

Så varför just i höst,

varför just när löven faller.

Jag frågar dig varför inte i höst,

det hade varit så mycket svårare en sommar.

Så var höst,

var minut,

ett brustet hjärta,

som inte står ut.

Läser samma rader,

på en gammal telefon.

ett litet brustet hjärta,

som inte står ut.

Isen krossas under mina nakna fötter,

likt ett hjärta som brister denna kalla natt.

Mina andetag formar små rökluckor i den tomma luften,

halsduken snörjer sig runt min hals.

Det är en vanlig vinternatt i november,

bilarna rör sig förbi vår gata likt sommaren som passerade förbi.

I ett annat land, i en annan stad,

någonstans nära här.

Ligger en flicka i sin tomma säng och gråter över en gammal kärlek.

Så varför just i höst,

varför just när löven faller.

Jag frågar dig varför inte i höst,

det hade varit så mycket svårare en sommar.

Så var höst,

var minut,

ett brustet hjärta,

som inte står ut.

Läser samma rader,

på en gammal telefon.

ett litet brustet hjärta,

som inte står ut.

Höstens vindar bjuder på en doft av kärlek,

en hand full av löv och lite extra lars winnerbäck.

Snart ekar hela rummet av lars winnerbäcks ord,

allt från brusta hjärtans höst till livet som singel.

Han är musikens filosof,

sjunger om saker folk faktiskt aldrig lagt tankar på.

En kopp kaffe på ett café i ingenstans,

med en främling som håller i din hand.

Det är sånt han skulle få för sig att sjunga.

Såna små saker som man vill göra men aldrig förmår sig,

för att möta en främling är farligt.

Han kan förgripa sig på barn eller slå sin fru,

det är sånt som gör oss rädda för att möta nya människor.

En karaktär som en annan,

vi är alla människor.

Så bete dig som en.

Vi är så mycket mer än just människor.

Du är för stolt för att säga,

att du saknar min närvaro.

Mina fötter som tassar mot det kalla björkgolvet,

mina armar instuckna i en tjocktröja från Amsterdam.

Du saknar mig och min systers skratt på fredag kvällarna,

vårt småprat om nätterna

och våra lördagar som tillbringas i solen.

Jag vet att du saknar vår närvaro,

våra kramar på morgonen

och allt annat som fick dig att känna dig levande.

För nu jobbar du bort din smärta,

försöker glömma att du har halv-vuxna barn 23mil bort.

Förlåt pappa, men du gör mig ledsen.

Du är så jävla stolt så du kan inte ens ringa,

fråga hur det går i skolan eller låtsas vara intresserad.

Du är så jävla stolt,

det talar för sig själv.

Du drar dina fingrar över min kropp,

letar efter ny hud som bär på hemligheter.

Mina naglar borras in i din hud,

det får dig att flåsa högre.

Jag känner hur du ryser, ändå från din märg.

Du kysser mina läppar,

biter tag i underläppen

på ett sätt som får mina armar att dra dig ännu

närmare min nakna kropp.

Mina bröstvårtor styvnar snabbt,

det är en film som upprepas var gång du tar på mig.

Vaje gång dina fingrar rör vid min

nu inte oskuldsfulla kropp.

Ser jag filmen när du utnyttjade min oskuld.

Jag vaknade mitt i natten,

hörde vinden sjunga om nattens hemligheter.

Bilarna susade förbi

och vattnet stänkte kring dess hjul.

Det var tyst om natten,

endast vinden sjöng.

Några kvarter bort,

sitter en flicka och kedjeröker bort natten.

Tre timmar härifrån,

drömmer en kille om en kyss som aldrig kommer upplevas.

Täcket värmer hans kyligaste kroppsdel,

och låter hans armar krama om kudden så hårt.

Men just inatt,

i mitt egna kvarter.

Drömmer flickorna om pojkar,

och pojkarna om oskulder som ska tas.

Det är få som är vakna,

och om du lyssnar riktigt noga

hör du vinden sjunga för höstens brustna hjärtan. 

Han nådde knappt upp till min midja och skrek hora efter mig,

hora är nåt man är inte hur man ser ut svarade jag lugnt.

Sen när blev det okej för en mindre utbildad människa att kränka äldre.

Frågar jag mig ofta när jag går i korridoren i skolan,

ser sexorna springa runt mina fötter och lärare som inte hindrar dom.

Mina kläder var snabbt ihopsatta imorse,

ett par knälånga, blåa jeans och en stor svart t-shirt.

Jag kallade inte till mig blickar,

inte heller var jag särkilt annorlunda klädd.

Men ändå kom ord som "Hora".

Inte heller har jag sex med många,

faktum är att jag har haft tre förhållande och i två av dom har jag knullat.

Ett farligt ord att använda idag "knullat" men vad gör de ordet farligare än andra ord, såsom sex, samlag, älska m.m

Så vad ger dem rätten att döma mig till hora,

och vad ger dem rätten att ge mig anklagande blickar?

Jag tror inte jag talar för mig själv när jag säger det faktum att jag är trött på att bli förnedrad.

jag är trött på att killar tar mig på brösten och tror jag gillar det.

Och jag är så otroligt trött på alla tjejer som säger ifrån utan att det hjälper.

Så idag blev jag kallad hora, igen.

Jag tror du hade förväntat dig något annat,

din tystnad gjorde att du uppfattades som sårbaa.

Mitt skratt ekade på varenda gata borta i stan,

jag tror du blev förvånad över hur lycklig jag va.

Nu dricker jag citronte till frukost,

ser tillbaka på morgondagen och önskar jag hade sagt något.

Jag borde berättat

att jag satt i timmar och grundade med dig i tankarna.

Eller kunde jag satt tårar i ögonen och frågat om du saknar mig.

Du hade ljugit,

ja, hade du sagt.

Medans dina ögon sa något annat.

För du är för svag för att titta en gråtande flicka i ögonen,

och säga sanningen.