Och där är hon som alltid trär på sig väskan för tidigt,
precis som om hon är rädd att missa hållplatsen.
Och bakom henne sitter killen som ständigt har en telefon i handen,
som om han är rädd att missa ett samtal om världens undergång.

Kanske är det de han gör, väntar på att livet ska ta slut.
Men synd vore de för han har så vackert hår, brunt siden hår med små lockar i.
Ibland när jag går förbi honom slår en doft emot mig av Calvin kleins nya parfym.

Där hoppade han av bussen och begav sig vidare,
kanske skulle han till skolan.
Vad vet jag, klockan är nio och min hjärna funkar inte som den ska idag.

Eller det är nog inte bara idag, det kan nog vara varje dag det är så.
Jag känner mig lite halvseg och hatar allt.
Kan de bero på att jag ständigt fryser, eller att min halsduk har försvunnit.

Jag har ingen aning men när sommaren är här slipper jag oroa mig om min jävla halsduk.

Det känns som att vintern aldrig har varit så kall,
Som att varje kyss du gav mig fryst sig fast på min hud.
Ibland känner jag mig ensam även om jag så är omringad av människor.

Jag känner mig trasig om kvällarna och mina drömmar besöks av en brunhårig man med för mycket hår på bröstet.
Mannen brukar titta på mig med sina medlidsamma ögon och säga att han saknar mig.
Jag tänker förneka det om du frågar,
Men mannen är du.

Jag har inte ro att kolla på film, inte heller kan jag sitta still för länge.
Det är som att varje liten kroppsdel plötsligt bestämt sig för att vakna och nu dansar hela kroppen en stilla dans.

Det är som en film i mitt huvud, varje stund jag tillbringade med dig spelas nu upp tusen gånger.
Jag är varm och kall på samma gång och har inte klippt mig sen vi sågs sist, jag vet hur du älskade när jag lät mitt hår växa.

Mina vänner försöker trösta mig och dra med mig ut på fest, men även dom har tröttnat på allt mitt tjat om dig.

Dags att sova, mannen med brunt hår är här.