Jag har en vän som fyller arton idag,

nu kan hon köpa cigaretter alldeles själv.

Ett paket marlboro,

sen sitter vi på stadens torg och njuter av att vara unga.

Ibland tittar någon snett,

kanske tänker dom att vi är alldeles för unga.

Ett paket marlboro innehåller inte kärlek,

men på något vis dämpar det suktan efter att ha någon.

Sen går vi till en affär någonstans i central,

letar efter en korg med rosor och kyssar.

Men aldrig att det står en man och säljer något sådant,

det är förbjudet att sälja kärlek på torg.

Och hon säger, att allt hon vill ha nu på sin födelsedag,

är en man med kärlek och rosor.

Och även om jag skulle ge henne allt jag har,

räcker det inte till en man som är så bra.

Så vi delar på ett paket marlboro

och låter de dämpa vår suktan efter något vi aldrig haft.

Ibland känns det som du glömmer mig,

i tankarna på henne. 

Kanske du ringer henne innan du ringer mig,

bara för att fråga henne om allt är okej.

Solen går inte ner förrän fåglarna slutat sjunga,

hör du på vinden att det är sommar snart? 

Jag fick mvg på min uppsats om dig,

dom sa att den lät verklig.

Det är bara för den är det, svarar jag.

Hur ska jag klara en sommar utan kärlek,

när allt jag söker är ett hjärta med rum.

Så låt oss tända lite ljus och prata ut om de vi har,

för allt du gör tyder på att jag inte längre har dig kvar.

Jag ska på konsert i helgen, 

en sån där med hög bas och värme i luften.

Då ska jag tänka på dig,

och kanske undra om du är med henne just då.

Kanske låter jag bli att smsa dig den kvällen,

eller så ringer jag i förtvivlan för att få höra din röst.

Det är jordens dragningskraft och atomer som delas,

kanske är det bokstäver där divisioner som skelar.

För ibland är det så mycket mer än vetenskapen som står på spel,

jag känner att marken jag går på inte är hel.

Jag saknar kärlek och sommarens värme,

allt det där som gör att jag slipper bära så mycket kläder.

Jag vill skippa alla lärares prat,

om hur jag borde va som kamrat.

För jag bryr mig inte det minsta om vad som kommer på tal,

jag känner bara att marken börjar bli hal.

För de dom inte förstår är hur dom får oss att må,

när dom ger oss lite extra läxor, kanske lite test då och då. 

Men nu ska jag ge er lite tips och prat,

om hur ni kan få oss till en bättre kamrat.

Vi kan börjar med dessa tio sidor i no till på måndag,

för dom får mig bara att somna.

Sedan kan vi tala om rymdgeometrin vi har,

den tror jag knappast jag av nytta kommer ha.

Nej, jag är ung och dum och vill bara leva litegrann,

så säg mig nu kan detta bli farligt ibland? 

Ska vi åka till borlänge du och jag,

två barn så långt härifrån, säger du.

Så kan vi glömma incidenten förra helgen,

vi kan låtsas att marken under dig inte flög iväg,

och så kan vi täcka våra kroppar med trasiga kläder.

Vi kan träffa nya män, svarar du

för jag har tröttnat på min, upprepar jag.

Och killen jag är hemligt förälskad i,

flyr så fort jag rör hans hand.

För jag ska fly i mina trasiga kläder,

jag ska rädda min vän från att hamna på bänken.

En biljett till borlänge, säger du.

En biljett till frihet, svarar jag.

Barfota ut i sommarmörkret,

ska vi fly

och när vi når borlänga

önskar vi att dagen aldrig gryr.

Varför är det så svårt att säga som det är,

nu när det faktiskt är så att kärlen känns lite sådär som besvär.

Jag sover så bra och drömmer om dig,

men när jag vaknar känner jag att jag älskar dig.

Och jag tror det kan bli för mycket ibland,

att veta att jag alltid finns till hands.

Men är du nöjd med att bara va min vän,

prata om de vi inte kommer uppleva

och smsa tills våra ögonlock faller till söms?

För som jag alltid sa,

om de gör dig glad njuter ju jag.

För jag älskar att se dig le,

och det är sånt som du inte kan se.

Så vore det okej om vi har det lite sådär lagom?

Jag lovar att inte bli för mycket sådär som det kan bli,

jag heter trots allt lagom.

Vi är för rädda för att göra slut,

så vi låter allt vara osagt.

ibland ringer du och frågar

varför jag aldrig hör av mig.

Jag svarar att känslorna svamlar

Och frågar dig vad vi ska göra

Du säger att vi borde träffas nån dag,

Men vi bestämmer aldrig nåt.

Du är för feg för att släppa mig,

Och för smart för att låta mig gå.

Så jag träffar gamla vänner,

De frågar vart vi tog vägen.

Sen hyr jag film på en vardag

Och på helgerna dricker jag vin till kvällsmaten.

Du vet sånt black tower vi brukade dricka.

Trots att vårvindarna smeker våra röda kinder,

Går jag ensam hem ikväll.

Och jag trippar i mina svarta klackar,

På vägen hem från en efterfest.

Vad händer med oss tänker jag,

Sen kör en gul taxi upp bredvid mig.

Så jag låter vinterskorna sitta på,

trots att jag inte vet vart jag ska gå.

Det är små onda monster,

som hoppar i min säng.

Och det är små onda monster,

som gömmer sig i dig.

För jag ser att du tvekar,

och jag känner likadant.

Så varför påbörja något vi inte vågar avsluta,

jag vill inte att kvällen ska sluta med tårar.

Jag som har sminkat mig så hårt,

och satt på mig en sidenklänning och allt.

Jag vill inte mina tårar ska få skölja väck,

den enda delan av skönhet i mitt ansikte.

Så förstör inte den lilla delen av skönhet i mig, 

utan avsluta de här snyggt för ikväll.

För jag vet att du inte älskar mig längre,

och jag vet att det inte är meningen att det skulle bli såhär.

Så ta tillbaka henne du en gång lämnat,

så återgår jag till mitt.

För mig vet jag att du snart kommer lämna,

så vi kan väl avsluta det här lite snyggt? 

Jag tänkte skriva en dikt om ingenting,

de låter kanske meninglöst för dig.

För den här dikten kommer inte handla om någonting,

men den handlar om ingenting.

Idag färgade jag håret brunt,

tänkte att jag kunde följa strömmen.

Bli en neutral medelsvensk,

med en frånskild mamma

som dricker kaffe

och äter en smörgås till frukost.

Med en pappa fyra kilometer bort,

som lever med tanken om ingenting.

Så jag tänkte om jag gifter mig om några år,

skaffar barn och lite så.

SKiljer mig vid trettio och flyttar till en lägenhet nånstans,

så kanske jag blir lite sådär transparant.

Jag blir väl sådär ingenting av de jag har,

inte heller orkar jag med alla krav.

En sån där medelsvensk i en vit skjorta och jeans,

som jobbar på ett kontor och äter en köttmiddag till kvällsmat.

Tvinga mig inte bli medelsvensk och ingen alls,

för jag vill inte bli sådär transparant.

Jag vill synas och höras mest,

gå på värdens största fest.

Sedan ska jag fly naken genom stan,

och gömma mig i nåt gatuhörn.

När morgonen gryr ska jag bli ingen alls,

jag ska göra ingenting av de jag har.

För när solen sakta drar sig upp,

ska jag bli ingen som gör ingenting.