Jag sitter på marken,

låter kylan krypa längst mina ben.

På tv sa de att det skulle vara vår nu,

trots de sliter kylan i mig var minut.

Vi jobbar om miljön i skolan,

det är något farligt med tungametaller.

Det är något farligt med att krossa ett hjärta, säger jag.

För jag har en vän,

som bor i storstaden.

Hon äter semlor till frukost,

och kollar på kärleksfilm hela dagen.

Det är tredje gången hon får sitt hjärta krossat,

och det är sjunde gången jag ser henne gråta.

Men vad gör de när kvicksilver fyller jordens alla hörn,

och vad gör de när de är lätta hål i ozonlagret.

Nej vad är ett brustet hjärta,

i mängden av alla miljöproblem.

Och han sa, ge mig en minut så ska jag krossa din värld.

Sen tog han sina väskor och försvann från min syn.

men han höll sitt löfte,

och han krossade min värld.

Så tog han mod till sig och förklarade va en vän var,

som om han hade rätten till de. 

En vän är en bra person, sa han.

Jag sa att en vän var en person som stannade hos en.

Han svarade att mina vänner var dåliga för mig.

Jag sa att mina vänner var de bästa för mig,

för jag har valt ut dom själv.

Det är lätt att klaga på andra,

och förneka ens egna brister.

Det är lätt att krossa någons värld,

i hopp om att rädda en annan. 

Men om hoppet att rädda någon är det du drivs av,

ska du veta att du aldrig kan rädda någon.

För du är inte kapabel till det.

Och han talade om att sitta på sitt rum,

skruva upp basen till högsta volym och neka existensen till omvärlden.

Det lät som en bra idé när han talade om de,

och jag hade gärna delat den närvaron med honom.

Men jag hade bråttom med mitt liv,

jag skulle hinna med tåget till min sextonårs dag.

För även om jag inte vågar,

även om jag totalt vägrar.

Så kan inga pengar i världen, 

hindra mig från att växa upp. 

Så jag tar min handväska,

och ger mig ut i världen i mina femtonåriga skor.

Om några dagar är jag äldre än du,

och får en massa oviktiga presenter.

Dagen efter är allt glömt,

min ålder är som alla andras.

Och jag kommer inte vara äldre,

jag kommer inte vara visare.

Allt kommer vara som förut.

För nu vet jag att precis som du 

är jag ensam på alla hjärtans dag.

Vi ligger i ett varsitt rum,

17kilometer från varandras andetag.

Är det så svårt att slå en enkel signal,

att bara möta min röst

och kanske små prata som om de vore okej mellan oss? 

För jag vet nu att om du hade brytt dig det minsta lilla,

hade du gjort dig besväret att höra av dig.

Och jag vet nu att man får så mycket mer kärlek på alla hjärtans dag,

så mycket mer än man förtjänar.

En ros som en annan, 

älskar du mig fortfarande?

En middag som en annan,

vill du fortfarande stanna i min famn? 

En dag som en annan,

när en flicka stal min man. 

Han skyller på flaskan,

den som ligger i hans hand.

Men inte en droppe har runnit genom hans hals

men de är lätt att skylla på annat,

när inga ursäkter finns.

Och de är lätt att kyssa andra,

när avundsjukan tas till.

För jag ser i dina ögon,

att de är inte såhär de ska va.

Och jag känner dina andetag,

dom flämtar precis som jag.

Det är vågat de vi gör, säger du

och krossar ett hjärta med din andra hand.

Det är galet, säger jag

och plockar upp bitarna av de du krossat.

Likt en gammal leksaksbil som bleknat,

ty för mycket sol har visats.

Det är giftigt de du gör,

när du kysser mig utan känslor.

Det är farligt de vi gör,

när du håller min hand utan att låta mig gå.

Låt mig gå när dina känslor inte bär,

för mig vill du inte ha kvar här.

och här tänker jag inte stanna en dag,

när  anledningen till att du håller min hand

är för att du inte vågar vara ensam.

Sen ser du mina tårar,

som stjärnfall den här natten.

Och när raketerna smäller,

då ligger du ensam i din säng.

Och önskar,

önskar att någon skulle dela luften med dig.

För det är lätt att be om ursäkt

när himmlen ändrar färg.

Och det är lätt att sluta älska

när hjärtat inte bär.

Och när vännerna de tröstar

då är de alltid samma visa.

För de  fixar ju sig,

det vet ju alla.

Och jag är bättre än honom,

det är ju de dom säger.

Just för att det är lätt att be om ursäkt

när himmlen ändrar färg.

Och det är lätt att sluta älska

när hjärtat inte bär.

Jag kommer ihåg när mitt hjärta brast en dag i maj,

du kramade om mig och sa hur mycket mer jag va värd.

Tycker du fortfarande jag är värd så mycket? 

Är det fortfarande ingen pojke som är tillräckligt bra för mig.

Om jag tar nästa tåg till dig,

kan du möta mig på stationen då? 

Kan du hålla om mig och säga att allt ska bli bra.

Att det va bara en pojke i mängden.

Jag skulle svara att jag verkligen va kär.

Och du skulle dra mig närmare dig

och säga att han är dum som inte uppskattar mig.

Sen skulle vi äta pizza till kvällsmat

och titta på skräckfilm tillsammans.

När jag sedan tittar ut mot mörkret,

skulle du le åt mig och säga att jag är vacker.

På nyheterna kommer dom tala om vem som dött senast.

Men icke är de någon som talar om den lilla flickan som ligger och gråter i sin säng. 

Inte heller är pappa här och kramar mig,

jag är en ensam flicka som gråter över mitt brustna hjärta.

Första gången jag är ensam efter att du tagit en bit av vad som va mitt.

Just en bit av vad som va mitt. 

Så jag stannar uppe extra sent,

går på promenader mitt i natten.

Lyssnar på gamla kärleksballader

och äter glass till frukost.

För det är väl så man gör när det tar slut?

Det är väl så man hanterar ett trasigt hjärta.

Därefter handlar jag nya kläder och smink,

allt för att kunna dölja mina tårar.

Jag handlar sprit för pengar som skulle

gå till en födelsedags present till mamma.

Sedan sitter jag på ett cafè någonstans i mitten av stan,

träffar gamla vänner för att känna att jag lever.

När folk frågar hur du mår,

svarar jag att du åkt till Paris en runda.

För det är väl okej om jag ljuger nu,

när du frågar hur jag har det.

Du kan inte förvänta dig sanningen från ett krossat hjärta.

För det är ju krossat.

Sen kommer tiden då vi stöter på varandra på stan,

hela den här " bara vara vänner" delen gör mig galen.

Jag vill inte du ska vara lycklig utan mig.

Jag hoppas du vet det att,

jag önskar du inte kunde vara lycklig utan mig.