Jag är trött på att se folk lyckliga på tv,

"jag tappade 7kilo på en vecka."

Jag blir glad av vindens dans

och kärlekens vibbar.

Också av mina kurvor som vägrar försvinna.

Ikväll ska jag äta pizza, dansa och skaka på mitt fett,

-Hej jag har kurvor och det känns så jävla rätt.

jag ska ha kläder som inte säger stopp,

tvärtom dom ska framhäva min kropp.

Så släng dina tidningar om ideal och all annan skit,

läs detta så slipper du åka på nit.

Va glada för det som sitter på era kroppar,

några extra kilo ja man tackar och bockar!

Det är alltid trevligt att ha en smalmidja,

men det är inget gentemot ett självförtroende som livar.

Ja jag säger ju de att ett leende och ett choklad i fickan,

går jag härmed ut och är världen gladaste flicka.

Kärleken stod en meter ifrån mig,

tittade på mig med bruna ögon och hälsade snällt.

Såg ut som en vanlig pojke på sjutton år,

med lite spralligt guldfärgat hår.

På vintern brukar vi ta samma buss,

men ingen av oss gör sig besväret att söka kontakt.

Kanske är det för att på sommaren blir man så naken,

man blir skör i skinnet och kärleken rör sig som fjärilar.

Det liksom spritter och sprätter i benen på en,

och var sekund ger någon himlen en ny färg.

Jag skulle vilja veta hur det är att ha kärleken i handen sisådär,

ta upp en kyss ur fickan och låta den göra dagen så mycket bättre.

Men jag hade nog tappat den,

för du vet, det är ett stort hål i min vänstra ficka.

Och ingen plånbok har jag heller,

så var lägger man då en kyss utan att låta den tappa innebörden?

Och var lägger man kärleken utan att förlora den?

Var gör du av alla dina kyssar,

du sa du har inga kvar.

Det går inte en dag utan att du besöker mina tankar,

det går inte en sekund utan att din röst susar genom luften.

Jag står naken mitt i natten och undrar vad det är som har hänt,

du svarar inte när jag ringer.

Då återgäldar inte mina samtal,

hur ska jag veta att du fortfarande är här?

Du sa att vad som än händer lever vi aldrig i misär,

du skulle ringa igår kväll det hade du lovat.

Jag stannade uppe sent och hoppades att du skulle ringa,

hoppet sa till mig att du bara glömt, jag menar det gör ju vem som helst.

Du sa vi kan leva förevigt,

jag har alltid litat på dina ord.

Vad händer när världen vänds upp och ner?

Ramlar allt ut då, försvinner ut i ett tomt mörkt hål.

Jag har alltid undrat det.

VI hade så många planer på framtiden,

jag skröt alltid för mina vänner.

Jag ska gifta mig med min bästavän sa jag,

dom skrattade och sa att vi hörde ihop som månen och natten.

Det gör lite ont ibland,

när mitt hjärta bankar för snabbt.

Men jag har inte gråtit än,

jag är känslig men jag gråter inte.

Jag hoppas du förstår,

och ger mig en kram hejdå.

För jag ger faktiskt upp lite grann ikväll,

du kan ju ringa mig imorgon om du inte glömmer.

Jag skulle offra allt jag har idag,

för att få tillbaka den du en gång va.

Jag badade naken igår med några kompisar,

jag tänkte att det kanske skulle få mig att tänka på annat.

Men så fort någon nämnde ditt namn, 

lyssnade jag lite extra i hopp om att höra nåt nytt.

Dom säger att du har tjej nu och allt det där,

jag hade kunnat vara henne om jag inte slängt iväg allt.

Jag går rundor utanför ditt hus inatt,

hoppas att du kanske ska tända lampan så jag får se.

Mest av allt hade jag velat se ditt ansikte,

det känns så overkligt att vara ifrån dig.

Sakta, sakta trycks tagenterna ner,

orden staplas på varandra.

Grattis jennifer! 
Du har härmed skrivit en dikt om saknad

utan att få ut något av det.

I en annan stad i ett annat land,

sitter dom på gatorna och dricker champange.

Klockans sekunder rinner förbi,

jag som skulle åka skåne runt idag.

Fan för att äta glass till frukost,

och åt helvete med att vara ensam ikväll,

Det låter dumt nu men allt jag vill är att träffa dig.

Jag började gråta när jag såg solens strålar lysa över mig,

jag känner att jag saknar en vän.

För det finns ett land,

som ligger runt om jorden två varv sådär.

Sedan måste man ut på djupt vatten,

för att finna allt det där.

Det finns en låt på min skiva jag lyssnar på ibland,

där säger dom att hur ensam du än är

kommer det alltid finnas en förstående vän.

Jag har aldrig gillat den låten,

inte heller har jag lyssnat på den särskilt mycket.

Men jag känner att i dag är en sån dag då jag inte avslutar de jag påbörjat,

dikten jag skrivit påbörjade jag  klockan tio i morse.

Det börjar skymma och bli kväll,

men vem vet jag kanske skriver klart imorgon. 

Det är dags att gå hem säger du,

jag är full och vill stanna lite till.

Kanske om en timme eller så,

känns det bättre om det bara är vi två.

Men jag känner ingen trötthet än,

jag vill leva för kvällen.

Tar en cider yr kylskåpet sen dansar natten förbi,

det är lättare att leva när man är full som ett svin.

Lalalala låt oss sjunga för onykterhetens skull,

och kanske lite för att duvorna är extra vita just nu.

Säg mig vad tycker du om mitt gyllende hår ikväll,

jag som fixade det extra fint för att du skulle följa min väg. 

Det har alltid varit modernt att vara vacker och smal,

kanske får att det inte står skrivet smart i någons panna.

Men ikväll glömmer vi sånt ytligt som målade läppar och mascara,

låt oss sjunga för att vara onyktra.

Tänkte åka till malmö idag och ta en fika med mig själv,

dricka lite läsk på seveneleven.

Ta ett natt-tåg hem för att inte missa att vara ensam sen,

det vore ju tragiskt ellerhur. 

Jag vill inte ha någon som sitter bredvid mig ikväll,

som säger att jag va lyckligare förr.

Jag vill inte ringa runt till alla jag känner,

för att finna någon som är för upptagen med sitt. 

Då är det bättre att bara vara med mig själv ikväll,

även om jag går mig själv på nerverna ibland.

Jag tänker inte ringa och fråga vad du tänker göra nu,

hade du velat ha med dig på dina galenheter hade du ringt.

Men det är svårt att vara ensam ibland,

jag måste erkänna att de stör mig lite sådär.

För jag kan inte springa undan mina egna tankar,

eller fly under paraplyet i sökande efter skydd. 

För det regnar idag,

och det regnar imorgon.

Och idag åker jag till malmö med mig själv. 

Jag saknar att småprata med dig om kvällarna,

berätta om timmarna jag spenderat med andra.

Jag vill att du förklarar min skönhet ikväll,

och säger att du saknar mig.

En biljett till kärlek står det på rutan,

rutan som ska visa vilka möjligheter jag har.

Jag är hos dig om några timmar,

ser du till att möta mig på stationen då? 

Jag kommer att stå i min svarta långklänning,

du vet den jag bar när vi åkte till italien för en dag? 

Jag tänkte bara komma och hälsa på för en stund,

se hur du haft det sen sist. 

För om jag räknat rätt så har det gått nio dagar tolv timmar och tjugotre minuter

sen jag senast såg ditt ansikte. 

Och var sekund mår jag sämre än sist.