Jag såg henne brytas ner.

Bit för bit,

en vacker sommardag.

Jag  tyckte synd om henne.

För hon va så vacker idag.

Han hade lämnat mig för en stund,

och gått till henne.

Gått bakom bådas rygg.

Men jag antar det var sån han va.

Det var hela hans personlighet,

som speglades i hans handlingar.

Men jag ser henne fortfarande om dagarna,

när hon stryker längst väggarna i skolan.

Och innan hon går hem.

Brukar hon vända sig om en sista  gång.

Och leta efter hans ögon.

Men aldrig,

aldrig att hon ser dom möta hennes.