Ibland undrar jag hur livet hade varit,

om jag växt upp under ett tryggt tak.

Kanske med rosa väggar,

och blonda Barbiedockor under min säng.

Kanske om jag bott kvar i mitt gamla barnrum.

Som låg närmare himlen.

Så kanske jag hade levt som alla andra.

Men jag föredrar att leva på gatorna.

Somna till tågrälsens skakande ljud.

Jag föredrar att leva på gatan,

och skita i att ha ett hus.

Det hade kanske varit enklare,

om jag  flyttat till en lägenhet.

Slutat röka och skaffat ett jobb.

Men jag är 26år och allt verkar vara försent.

Det kanske hade varit bättre,

om jag inte levt i mina trasor.

Det kanske hade känns så mycket enklare.

Om folk slutat se ner på mig,

När jag sover i ett hörn.

Det hade varit enklare,

det är vad alla andra säger.

Men livet är aldrig enkelt.

Och det har jag inte sagt att det borde vara.