Det är sommar i luften,

i det våta gräset,

och i de söta flickornas ögon.

Det är nu,

som solen bränner över nakna urringningar.

Men jag förmår mig inte att vistas i solen.

För medan alla andra får färg,

och ler.

Sitter jag i skuggan och bleknar bort.

Det är en sjukdom som gör så.

Gör så jag bleknar här och där.

Jag plågas av den ibland.

Men medan de söta flickornas hud bränner,

får dem att sitta i skuggan som kräftor.

Så är det jag som hamnar i solen för en stund.

Och gissa vem som har störst leende?