Jag äter, så jag blir mätt.

Jag tar sprit, lite sådär lagom för att må bra.

Jag röker, lite sådär ibland när världen sviker mig.

Och om jag skulle få chansen att dö. 

Vännen du vet att jag skulle ta den chansen.

Men att röka och dricka.

Att känna glädjen i vodkan.

Som bränner ner i halsen.

Det är inget sätt att leva.

Och det vet jag.

Men du behöver inte berätta för alla.

Om smärtan jag har.

Jag gör det så gärna själv.

Och nu ska jag ut och röka.

Ta en cigg och låta röken fylla mig.

För det är jag värd efter detta.

Du sparkar på mig.

Du sparkar på mig och träffar luften. 

Men fortfarande, gör det så oändligt ont. 

Kanske du skriker mitt i natten.

Vaknar upp ur en hemsk dröm.

Kanske du lyckas somna om igen.

Utan mina armar runt dig.

Så det kanske blir som förut.

Vi ses på stan en dag.

tar en fika gemensamt, du och jag.

Kanske jag följer dig hem någon gång då och då.

För att vara snäll och lite så.

Kanske du får en godnatt puss.

Kanske du får en kram.

Det beror ju på, hur bra du tror du ha'.

Det har blivit inne och ballt
och rent ut sagt poplärt
att visa upp sitt liv
som nån sorts offentligt misär.
Men jag vill också va en tidens poet
så här får ni smaka på mina problem
Ett och två, det kan väl gå
med tre och fyra ensamma år

Hon stack iväg
minst hundra mil härifrån
Hon klänger på nån typ
som hon hittat i ett djupt svart hål
Hon lämnade mej kvar
med tabletter och sprit
Det är en lysande story
för "Här är ditt liv"
Ett och två det kan väl gå
men tre och fyra ensamma år

Smala kroppar springer runt på badhuset.

Dom pratar om att dom aldrig vetat.

Hur det är att vara smal eller vacker.

Men dom vet.

Mer än jag.

För jag har aldrig, aldrig kännt mig så otroligt vacker.

Som jag vet att dom känner.

När dom får visa upp.

Sina pinnsmala kroppar.

Dom färgglada ballongerna ligger som ett täcke över golvet.

Demonerna gömmer sig i dom.

Jag vet det.

För jag har sett dom.

Jag har sett hur dom börjar röra på sig vid midnatt.

Hur dom flyger ut och försvinner in i mig.

Dom hemsöker mig.

Gömmer sig i mitt huvud.

Och mina drömmer blir bara värre.

Demonerna är hemska.

Så enormt mycket hemskare än det vanliga livet.

Jag vill vakna.

Vakna upp från dom,

och få demonerna att försvinna in bland ballongerna igen.

Men dom vägrar.

Dom vill se mig plågas,

det får dom att överleva.

Min rädsla är som sprit för alkolister.

Demonerna livnär sig på den.

Och spriten som fyller mig.

Gör mig räddare för omvärlden.

När jag väl nyktrar till.