Och Peter kysste Elin.

På festen igår kväll.

Medans Kajsas armar.

Låg tätt intil Kaspers kropp.

Och Annas armar,

smekte Sebastians rygg.

Så vem va jag.

Bland alla dessa kyssar.

Och alla dessa smekande kroppar.

Jo, jag va.

Jag va någon helt annanstans.

Ute på balkongen.

Med Gustav.

Och hans armar låg runt mig.

Jag visste inte om han älskade mig.

Det visste nog ingen av oss.

Fast för stunden.

För stunden va det okej.

Det spelade ingen roll.

Just då.

Var jag ju i närheten av bli älskad.

Vad mer kunde jag begära?