Två månader har gått, kanske några dagar extra.

Jag räknar inte så noga.

Men jag vet att det var länge sen.

Jag brukade ställa mina skor på skohyllan.

Låta mina fötter möta det kalla golvet.

Och lyssna på skriket som slog mot väggarna.

Det var alltid nya bråk när jag kom.

Jag brukade mötas av leende.

hennes blonda lockar guppade i takt som hon sprang.

Ett glädjerop kom alltid.

Och hon brukade ta min hand,

och be mig leka med henne.

Jag brukade säga nej.

Brukade krama henne och ha henne i mitt knä.

Men att leka med henne,

Det brukade jag stå över.

Jag ångrar det nu,

förstår vad jag gick miste om.

Samvetet plågar mina tankar.

Förlåt lillasyster.

Förlåt för att jag aldrig lekte med dig.