Tömde tankarna över pappret.

Lät tagenterna tryckas ner.

Jag gjorde det, 

jag gjorde det igen.

Jag lät hans fingrar smeka mig.

Lät våra nakna kroppar mötas.

Och bilda ett svagt skimmer i mörkret.

Det var så han fick mig att känna mig.

Som ett ljus fångat i en dålig kropp.

Och han fick mig, 

att ljusna.

Bara genom att klä av mig.

Det var mörkt i rummet,

gardinerna nerdragna. 

Och vi låg där i min säng.

Och lät våra läppar mötas.

Det var vackert.

Detta skimmer var så oändligt vackert.

Och när han klädde av mig,

och mina kläder föll till marken.

Då fick han mitt skimmer,

att lysa genom allt mörker som någonsin existerat.

Och jag har förträngt så länge,

att jag är ett ljus fångat i en dålig kropp.

Så jag trott.

Att mitt ljus har slocknat.

Så klä av mig,

låt mitt ljus lysa.

Kyss mig,

så mina kinder brinner.

Och älska mig,

som om jag vore värd all kärlek.

För med dig vill jag aldrig slockna.