Har inte ätit något idag,

kändes så meningslöst.

Läste igenom dina sms en gång till.

Det stod samma sak idag igen.

Ingenting hade förändrats över natten.

Jag vet fortfarande om dina lögner.

Jag vet att orden har tagit slut för oss båda.

Men imorgon kanske vi finner något nytt.

Målade en tavla idag.

Den hänger fint på min vägg.

Tavlan va svart.

Under tiden mina fingrar gled över tavlan.

Väntade jag på ett sms från dig,

i stil med att du ångrat dig.

Men det kom aldrig något.

När jag va liten dansade jag på en lina.

Jag hade rosa balett skor och en stor vit kjol.

Jag kände mig vacker när mina blonda lockar

dansade på mina axlar.

Och pappa sa alltid,

ja pappa sa alltid att jag va vacker.

Och när pappa sa nåt va det alltid sant.

Det vet jag, för han sa att han älskade mamma.

Och mamma sa alltid att jag dansade finast i världen.

Så vad säger ni nu,

när ni ser mig från ett varsitt fönster.

Dansande i en svart kjol med rakat huvud.

Kan ni fortfarande säga att jag är vacker.

Eller har mitt utseende skapat obalans?