Nu kan det gå flera dar,

utan att prata med dig kommer på tal.

Var gång tåget bär mig till dig,

ser jag dig med någon ny.

Du förmår dig inte att hälsa på mig,

vi bär på en tragisk historia du och jag.

Och när omvärlden bjuder på fest,

är du snabbast på att vara fullast.

Det blir så tragiskt,

att stämningen inte kan hålla sig magisk.

För jag saknar dina långsamma kyssar i mörkret,

och dina fingrar trevande efter kärlek.

Det var du och jag och sommarnatten,

jag hade ingen aning om dina lögnars funktioner.