När jag va liten dansade jag på en lina.

Jag hade rosa balett skor och en stor vit kjol.

Jag kände mig vacker när mina blonda lockar

dansade på mina axlar.

Och pappa sa alltid,

ja pappa sa alltid att jag va vacker.

Och när pappa sa nåt va det alltid sant.

Det vet jag, för han sa att han älskade mamma.

Och mamma sa alltid att jag dansade finast i världen.

Så vad säger ni nu,

när ni ser mig från ett varsitt fönster.

Dansande i en svart kjol med rakat huvud.

Kan ni fortfarande säga att jag är vacker.

Eller har mitt utseende skapat obalans?