Och han talade om att sitta på sitt rum,

skruva upp basen till högsta volym och neka existensen till omvärlden.

Det lät som en bra idé när han talade om de,

och jag hade gärna delat den närvaron med honom.

Men jag hade bråttom med mitt liv,

jag skulle hinna med tåget till min sextonårs dag.

För även om jag inte vågar,

även om jag totalt vägrar.

Så kan inga pengar i världen, 

hindra mig från att växa upp. 

Så jag tar min handväska,

och ger mig ut i världen i mina femtonåriga skor.

Om några dagar är jag äldre än du,

och får en massa oviktiga presenter.

Dagen efter är allt glömt,

min ålder är som alla andras.

Och jag kommer inte vara äldre,

jag kommer inte vara visare.

Allt kommer vara som förut.