Jag skriver om tårarna,

för att slippa känna dom.

Jag talar om längtan,

för att slippa möta den.

Jag lyssnar på skriken,

för att slippa skrika själv.

Dom driver oss till vansinne,

dom knullar runt i ditt sinne.

Dom drar i ditt hår

och dom gömmer sig i ditt rum.

Små demoner smeker ditt ansikte,

hoppar i din säng och drar i ditt skinn.

Små demoner river dig när du sover.

Gissa var mina ärr kommer från?

Jag hörde ett skrik två kvarter bort.

Lät som en 10årig flicka.

Oskuldsfull var hon,

trots mörkrets förbannelse.

Våldtagen eller inte,

smärtan satt fortfarande som en kniv i bröstet.

Är det sånt folk vill höra,

sånt folk vill läsa.

När dom ser en blogg som den här.

En vän berättade igår om fördommarna vi skapat,

om människorna vi förstört.

och om kvinnor som gör oss alla till lögnare.

Jag glömmer lyssna till er alla,

ibland när ni berättar om det morgondagen ska göra mot er.

Så glömmer jag att lyssna,

Om det är för att jag inte orkar höra era röster.

Eller för att jag hatar hur ni skryter.

Det spelar ingen roll,

jag kommer inte lyssna på era röster.

Ingen annan gör det, så varför borde jag.