Och där är hon som alltid trär på sig väskan för tidigt,
precis som om hon är rädd att missa hållplatsen.
Och bakom henne sitter killen som ständigt har en telefon i handen,
som om han är rädd att missa ett samtal om världens undergång.

Kanske är det de han gör, väntar på att livet ska ta slut.
Men synd vore de för han har så vackert hår, brunt siden hår med små lockar i.
Ibland när jag går förbi honom slår en doft emot mig av Calvin kleins nya parfym.

Där hoppade han av bussen och begav sig vidare,
kanske skulle han till skolan.
Vad vet jag, klockan är nio och min hjärna funkar inte som den ska idag.

Eller det är nog inte bara idag, det kan nog vara varje dag det är så.
Jag känner mig lite halvseg och hatar allt.
Kan de bero på att jag ständigt fryser, eller att min halsduk har försvunnit.

Jag har ingen aning men när sommaren är här slipper jag oroa mig om min jävla halsduk.