Det känns som att vintern aldrig har varit så kall,
Som att varje kyss du gav mig fryst sig fast på min hud.
Ibland känner jag mig ensam även om jag så är omringad av människor.

Jag känner mig trasig om kvällarna och mina drömmar besöks av en brunhårig man med för mycket hår på bröstet.
Mannen brukar titta på mig med sina medlidsamma ögon och säga att han saknar mig.
Jag tänker förneka det om du frågar,
Men mannen är du.

Jag har inte ro att kolla på film, inte heller kan jag sitta still för länge.
Det är som att varje liten kroppsdel plötsligt bestämt sig för att vakna och nu dansar hela kroppen en stilla dans.

Det är som en film i mitt huvud, varje stund jag tillbringade med dig spelas nu upp tusen gånger.
Jag är varm och kall på samma gång och har inte klippt mig sen vi sågs sist, jag vet hur du älskade när jag lät mitt hår växa.

Mina vänner försöker trösta mig och dra med mig ut på fest, men även dom har tröttnat på allt mitt tjat om dig.

Dags att sova, mannen med brunt hår är här.