Det var ett tag sen sist,

fyra dagar för att va exakt.

Dagarna har halkat förbi,

och tårarna har fryst fast på mina kinder.

De gör dem såhär dags på året,

och kinderna får en äppelröd färg.

Men det var inte tårar jag tänkte tala om,

inte heller om mina kindersfärg.

Faktum är att jag tänkte berätta hur jag känner just nu,

vilket kommer bli ett jävla helvete då jag inte känner något.

Är tomhet en känsla?
Eller är krossat hjärta en sjukdom?

För så känner jag lite ibland,

som att magen är ett tom hål

som bara är tomt.

Eller att hjärtat är krossat och jag har slut på silvertejp.

Jag sitter tvekande med fingrarna över mobilen,

jag har skrivit ett 34sidor långt sms till dig som jag aldrig kommer skicka.

Ibland trycker jag nästan på sänd,

då förstörs jag lite och blir sådär blottad igen.

Är det här en känsla?

Kan man kalla den förtvivlad?
Eller ensam, eller bara förstörd.

För jag vet inte vad som händer med mig när du inte är här,

och det känns så tragiskt när du sa att du aldrig skulle lämna mig.

För jag vaknar mitt i natten av att min röst ropar ditt namn,

men du är aldrig där.