Så jag stannar uppe extra sent,

går på promenader mitt i natten.

Lyssnar på gamla kärleksballader

och äter glass till frukost.

För det är väl så man gör när det tar slut?

Det är väl så man hanterar ett trasigt hjärta.

Därefter handlar jag nya kläder och smink,

allt för att kunna dölja mina tårar.

Jag handlar sprit för pengar som skulle

gå till en födelsedags present till mamma.

Sedan sitter jag på ett cafè någonstans i mitten av stan,

träffar gamla vänner för att känna att jag lever.

När folk frågar hur du mår,

svarar jag att du åkt till Paris en runda.

För det är väl okej om jag ljuger nu,

när du frågar hur jag har det.

Du kan inte förvänta dig sanningen från ett krossat hjärta.

För det är ju krossat.

Sen kommer tiden då vi stöter på varandra på stan,

hela den här " bara vara vänner" delen gör mig galen.

Jag vill inte du ska vara lycklig utan mig.

Jag hoppas du vet det att,

jag önskar du inte kunde vara lycklig utan mig.