Kärleken stod en meter ifrån mig,

tittade på mig med bruna ögon och hälsade snällt.

Såg ut som en vanlig pojke på sjutton år,

med lite spralligt guldfärgat hår.

På vintern brukar vi ta samma buss,

men ingen av oss gör sig besväret att söka kontakt.

Kanske är det för att på sommaren blir man så naken,

man blir skör i skinnet och kärleken rör sig som fjärilar.

Det liksom spritter och sprätter i benen på en,

och var sekund ger någon himlen en ny färg.

Jag skulle vilja veta hur det är att ha kärleken i handen sisådär,

ta upp en kyss ur fickan och låta den göra dagen så mycket bättre.

Men jag hade nog tappat den,

för du vet, det är ett stort hål i min vänstra ficka.

Och ingen plånbok har jag heller,

så var lägger man då en kyss utan att låta den tappa innebörden?

Och var lägger man kärleken utan att förlora den?

Var gör du av alla dina kyssar,

du sa du har inga kvar.