Ibland undrar jag vad dom har som inte jag har,

förutom platta magar och långt hår.

Jag vill också kunna titta på min spegelbild och le,

dra handen genom mitt ruffsiga hår utan att fastna med handen.

För mitt hår är inte av siden,

inte heller av längsta sort.

Jag platsar inte heller i ett par sånna där svarta jeans,

min bak är alldeles för bred för de.

Sedan har jag inte sån där fin brunkropp heller,

men jag har lite trasiga rivsår här och där om det är att skryta med.

Jag hade inte klagat som dom om jag varit smal,

det hade väl varit något annat som stört mig.

Kanske att mitt hår blivit för mörkt,

eller att mina ben är för grova för att anses kvinnliga.

För i deras ögon,

kommer någon som jag aldrig bli perfekt.

Nej i idealens ögon kommer någon som jag aldrig bli perfekt.