Och smärtan kommer i förväg.

Om min pappa inte ringer.

Är det okej att gråta då.

Gör jag rätt i att plåga mig själv.

Med en eländig cigg. 

Min egna födelsedag.

Han borde ringa right.

Jag ska försöka.

Att inte gråta nu.

Men rösterna plågar mig inifrån.

Så ge mig en cigg,

låt mig släcka min törst.

Och ge mig en hand.

Så jag kommer upp igen.

Ge mig ett samtal,

och sakna mig ibland.

Så lovar jag att inte gråta på min födelsedag.

Jag saknar honom så,

önskar han vore här.

4 mil från mitt verkliga hem.

Jag skulle kunna ta tåget till honom.

Jag skulle kunna ringa om jag ville.

Men jag är rädd.

Röken åker genom mina söndriga lungor.

Han kanske inte vill träffa mig.

Det kanske va därför han gjorde som han gjorde.

Men snälla pappa.

Ring på min födelsedag.

Så ge mig en cigg,

låt mig släcka min törst.

Och ge mig en hand.

Så jag kommer upp igen.

Ge mig ett samtal,

och sakna mig ibland.

Så lovar jag att inte gråta på min födelsedag.

Det finns inte ord för att beskriva. 

Det finns inga känslor som räcker till.

Det finns inga samlade tankar som hjälper.

Det finns bara en enda sag att säga.

Jag gjorde bort mig ikväll.

Riktigt mycket.

OCh ingen, ingen är kapabel att förstå.

Hur fittig jag känner mig.

För när orden tar form,

och känslorna förklarar.

Och bildar en mening i huvet,

vet jag bara.

Att jag gjorde bort mig ikväll.

Riktigt jävla mycket.